PPWR: tre centrala krav som gäller från 12 augusti 2026

Här går jag igenom tre centrala produktkrav och vad ditt företag behöver göra för att komma i mål.

Genomgången är inte uttömmande. Särskilda regler kan bland annat gälla för återanvändbara förpackningar, system för återanvändning och producentansvar.

Vad är PPWR och varför berörs ditt företag?

PPWR – Packaging and Packaging Waste Regulation – är EU:s nya förordning om förpackningar och förpackningsavfall. Den ersätter det tidigare förpackningsdirektivet och är direkt tillämplig i samtliga EU-länder. Nationella bestämmelser behövs dock fortfarande för bland annat tillsyn, producentansvar och sanktioner.

Förordningen trädde i kraft den 11 februari 2025 och ska som huvudregel tillämpas från den 12 augusti 2026. Flera andra krav i förordningen börjar tillämpas vid senare datum.

PPWR omfattar i princip alla förpackningar, oavsett material och oavsett om de säljs tomma eller tillsammans med en produkt.

Vilken skyldighet ett företag har beror på dess roll. Den som tillverkar en förpackning eller förpackad produkt är normalt tillverkare. Detsamma kan gälla ett företag som låter tillverka eller förpacka produkter i eget namn eller under eget varumärke. En importör är ett företag inom EU som släpper ut en förpackning eller förpackad produkt från ett land utanför EU på unionsmarknaden.

Samma företag kan ha olika roller för olika förpackningsflöden. Rollen som tillverkare eller importör ska inte heller förväxlas med rollen som förpackningsproducent inom producentansvaret.

Tre centrala krav från den 12 augusti 2026

1. Begränsningar av PFAS och tungmetaller

Från den 12 augusti 2026 får livsmedelsförpackningar inte släppas ut på EU-marknaden om de innehåller PFAS i en koncentration som är lika med eller högre än något av följande gränsvärden:

25 ppb för enskilda PFAS som mäts med riktad PFAS-analys. Polymera PFAS ingår inte i denna kvantifiering.
250 ppb för summan av PFAS som mäts med riktad PFAS-analys, i förekommande fall efter föregående nedbrytning av prekursorer. Polymera PFAS ingår inte i denna kvantifiering.
50 ppm för PFAS totalt, inklusive polymera PFAS.

Förpackningen måste alltså ligga under samtliga tre PFAS-gränser.

Kravet gäller förpackningar som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel eller som redan är i kontakt med livsmedel och har tillverkats för det ändamålet. Andra EU-regler om PFAS och material i kontakt med livsmedel gäller parallellt och kan innehålla ytterligare eller strängare begränsningar.

Från samma datum gäller även att summan av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom i en förpackning eller förpackningskomponent som huvudregel inte får överstiga 100 mg/kg, motsvarande 100 ppm. Till skillnad från PFAS-begränsningen gäller tungmetallkravet alla förpackningar, inte bara livsmedelsförpackningar. Det finns vissa särskilt reglerade undantag.

Vad behöver företaget göra?

Om ni köper förpackningar eller förpackningsmaterial behöver ni begära den information som krävs för att kunna visa att kraven uppfylls. Underlaget kan exempelvis bestå av:

leverantörsförsäkran,
materialdeklaration,
uppgifter om kemisk sammansättning,
beskrivning av tillverkningsprocessen,
relevanta analys- eller provningsresultat.

Det finns inget generellt krav på att varje förpackning måste laboratorietestas. Vilket underlag som behövs beror på materialet, användningsområdet, leverantörsinformationens kvalitet och risken för att de aktuella ämnena förekommer.

Det finns ännu ingen fullständigt harmoniserad EU-metod för PFAS-provning av livsmedelsförpackningar. EU-kommissionen har därför rekommenderat en stegvis analysmetod som kan användas när provning behövs.

2. Bedömning av överensstämmelse och teknisk dokumentation

Innan en förpackning släpps ut på EU-marknaden ska tillverkaren genomföra ett förfarande för bedömning av överensstämmelse enligt artikel 38 i PPWR.

Tillverkaren ska också upprätta teknisk dokumentation enligt bilaga VII. Dokumentationen ska göra det möjligt att bedöma om förpackningen uppfyller de krav som är tillämpliga vid tidpunkten då den släpps ut på marknaden.

Den tekniska dokumentationen ska, i den utsträckning det är relevant, innehålla exempelvis:

en allmän beskrivning av förpackningen och dess avsedda användning,
information som gör det möjligt att identifiera förpackningen,
uppgifter om förpackningens konstruktion, material och komponenter,
tillverkningsspecifikationer,
vilka standarder eller andra tekniska specifikationer som har använts,
beskrivning av hur företaget har bedömt att kraven uppfylls,
relevanta beräkningar, leverantörsintyg, provningsresultat och analysrapporter.

Dokumentationen behöver bara behandla de krav som är tillämpliga vid den aktuella tidpunkten. Krav som enligt PPWR börjar tillämpas senare behöver inte visas i dokumentationen redan den 12 augusti 2026.

EU-försäkran om överensstämmelse

När tillverkaren har visat att förpackningen uppfyller de tillämpliga kraven ska en EU-försäkran om överensstämmelse upprättas enligt artikel 39 och mallen i bilaga VIII.

EU-försäkran ska bland annat identifiera:

tillverkaren,
den förpackning eller förpackningstyp som försäkran gäller,
vilka bestämmelser och standarder som har tillämpats,
den person som undertecknar försäkran för tillverkarens räkning.

Genom att utfärda EU-försäkran tar tillverkaren ansvar för att förpackningen uppfyller de tillämpliga kraven.

Det är tillverkaren – inte importören – som genomför bedömningen, upprättar den tekniska dokumentationen och utfärdar EU-försäkran.

Importören ska däremot kontrollera att tillverkaren har gjort detta innan förpackningen släpps ut på EU-marknaden. Importören ska också hålla en kopia av EU-försäkran tillgänglig och säkerställa att myndigheterna på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

Hur länge ska dokumentationen sparas?

Dokumentationen och EU-försäkran ska bevaras:

i fem år från den dag då en engångsförpackning släpptes ut på marknaden,
i tio år från den dag då en återanvändbar förpackning släpptes ut på marknaden.

Dokumentationen behöver inte följa med varje leverans, men ska kunna lämnas till en behörig myndighet på begäran.

3. Identifiering och kontaktuppgifter

Från den 12 augusti 2026 ska tillverkaren säkerställa att förpackningen kan identifieras. Den ska därför vara försedd med exempelvis:

typnummer,
partinummer,
serienummer,
annan identifierande märkning.

Om förpackningens storlek eller art gör det omöjligt att ange informationen direkt på förpackningen får den lämnas i ett dokument som följer med den förpackade produkten.

Tillverkaren ska också ange:

namn, registrerat firmanamn eller registrerat varumärke,
postadress till en kontaktpunkt,
elektroniska kontaktuppgifter när sådana finns.

Informationen ska som huvudregel finnas på förpackningen eller göras tillgänglig genom en QR-kod eller annan databärare. Om detta inte är möjligt får uppgifterna anges i ett dokument som följer med den förpackade produkten.

Även importören ska ange sitt namn eller varumärke och sina kontaktuppgifter. Importörens märkning får inte skymma eller göra tillverkarens uppgifter svåra att läsa.

Informationen ska vara tydlig, begriplig och läsbar och får inte förväxlas med annan obligatorisk produktmärkning.

Praktisk checklista – vad bör ni göra nu?

1. Kartlägg samtliga förpackningsflöden

Gå igenom alla förpackningar som företaget tillverkar, fyller, köper in eller importerar. Ta med:

konsumentförpackningar,
gruppförpackningar,
transportförpackningar,
e-handelsförpackningar,
förpackningskomponenter som etiketter, lock, tejp och stötdämpande material.

2. Fastställ företagets roll

Bedöm om företaget är tillverkare, importör, distributör eller förpackningsproducent för respektive flöde. Utgå inte enbart från vem som fysiskt tillverkar förpackningen. Företagets namn, varumärke, etableringsland och vem som först släpper ut förpackningen på EU-marknaden kan påverka bedömningen.

3. Skapa ett förpackningsregister

Registrera åtminstone:

förpackningstyp,
material och komponenter,
leverantör,
användningsområde,
om förpackningen är avsedd för livsmedelskontakt,
ansvarig tillverkare och eventuell importör,
identifierande artikel-, typ- eller partinummer,
var teknisk dokumentation och EU-försäkran finns.

4. Begär underlag från leverantörerna

Begär information som visar att förpackningen uppfyller tillämpliga kemikaliekrav. För livsmedelsförpackningar ska PFAS särskilt hanteras. För samtliga förpackningar ska tungmetallkravet beaktas.

Ett allmänt påstående om att förpackningen är “PPWR compliant” är inte alltid tillräckligt. Underlaget bör vara tillräckligt konkret för att kunna kopplas till rätt material, förpackningstyp och krav.

5. Upprätta den tekniska dokumentationen

Samla beskrivningar, materialuppgifter, leverantörsintyg, bedömningar och eventuella analysresultat i ett spårbart dokumentationspaket.

Dokumentationen kan med fördel byggas upp med en gemensam mall, men uppgifterna måste kunna kopplas till den förpackning eller grupp av likvärdiga förpackningar som bedömningen gäller.

6. Utfärda EU-försäkran

Tillverkaren ska utfärda en EU-försäkran om överensstämmelse för de aktuella förpackningstyperna. Använd strukturen i bilaga VIII till PPWR.

Importörer ska inte utfärda en ny försäkran i tillverkarens ställe, men ska kontrollera och spara tillverkarens försäkran.

7. Kontrollera märkningen

Säkerställ att förpackningen har:

en identifierande märkning,
tillverkarens kontaktuppgifter,
importörens kontaktuppgifter när en importör finns,
tydlig och läsbar information som inte skymmer annan obligatorisk märkning.

8. Skapa ett arkivsystem

Säkerställ att dokumentationen kan sökas fram utifrån exempelvis förpackningstyp, artikelnummer, leverantör och datum för utsläppande på marknaden.

Lagringstiden är fem år för engångsförpackningar och tio år för återanvändbara förpackningar.

9. Kontrollera producentansvaret separat

Produktkraven i PPWR och producentansvaret är två olika delar av regelverket. Kontrollera därför separat om företaget ska:

registreras som förpackningsproducent,
anlita en godkänd producentansvarsorganisation,
rapportera förpackningsmängder,
betala producentansvarsavgifter.

Ett företag kan vara tillverkare enligt produktkraven utan att vara producent för samma förpackning – och tvärtom.

Vad händer om företaget inte är klart den 12 augusti?

Tillsynsmyndigheterna kan från den 12 augusti 2026 kontrollera att förpackningar som släpps ut på marknaden uppfyller de tillämpliga kraven.

Om dokumentationen saknas eller om förpackningen inte uppfyller kraven kan företaget behöva:

komplettera eller rätta dokumentationen,
korrigera märkningen,
vidta andra åtgärder för att få förpackningen att överensstämma,
upphöra med att släppa ut förpackningen på marknaden,
dra tillbaka eller återkalla förpackningar som redan har tillhandahållits.

Förpackningar som har släppts ut på EU-marknaden före den 12 augusti 2026 får som huvudregel fortsätta att säljas. Det är dock viktigt att förstå vad “släppts ut på marknaden” betyder. Att en förpackning finns i tillverkarens eget lager innebär inte automatiskt att den har släppts ut på marknaden. Det krävs normalt att den för första gången har tillhandahållits på EU-marknaden genom en kommersiell transaktion, mot betalning eller kostnadsfritt.

Koppla PPWR-arbetet till ISO 14001

Arbetet med PPWR kan med fördel integreras i företagets miljöledningssystem.

Förpackningar kan behandlas inom bland annat:

miljöaspektbedömningen,
bevakningen av bindande krav,
livscykelperspektivet,
leverantörsstyrningen,
kemikaliehanteringen,
styrningen av dokumenterad information,
utvärderingen av lagefterlevnad.

ISO 14001:2026 publicerades i april 2026. Den nya utgåvan behåller livscykelperspektivet från 2015 men förtydligar det och ger bland annat resursanvändning, värdekedjan och styrningen av externt tillhandahållna processer, produkter och tjänster en tydligare plats.

PPWR-dokumentationen kan därför byggas in i befintliga processer för inköp, produktutveckling, leverantörsbedömning och lagefterlevnad i stället för att hanteras som ett separat system.

Kom igång nu – det är inte för sent

Det finns fortfarande tid att komma i mål, men arbetet behöver prioriteras.

Börja med att fastställa företagets roll och kartlägga vilka förpackningar som faktiskt släpps ut på EU-marknaden efter den 12 augusti. Kontakta därefter berörda leverantörer och bygg upp den tekniska dokumentationen parallellt.

För många tillverkande företag är den största utmaningen inte att informationen saknas helt. Problemet är att den finns utspridd hos inköp, produktutveckling, kvalitet, miljö och leverantörer och ännu inte har samlats i ett spårbart dokumentationspaket.